Lyric - Young & Sexy feat. Loon + Gangsta Boo mixtape!

Brudarna på bilden är gruppen Lyric, som skulle släppa ett album någon gång runt 2002, men så blev det tyvärr aldrig. De fick dock en mini-hit med Young & Sexy, som är en helt fantastisk låt. Jag saknar 2002. (Notera nätbrynjorna - väldigt heta i april-maj 2002 - väldigt motbjudande.)

Lyric - Young & Sexy feat. Loon

Nu tänkte jag hugga in på Gangsta Boos nya mixtape The Rumors. Jag har höga förväntningar. Framförallt är jag chockad över hur fantastiskt snygg hon är på omslaget. Jag älskar Gangsta Boo med mer än hela mitt hjärta, men hon är inte den snyggaste av rapbitches. Ni hittar tapet här;

Gangsta Boo - The Rumors

Netta Brielle!

Hon heter Netta Brielle och är fullkomligen lysande. Hennes mixtape Meet Me On The Stage var fantastiskt, och nu har hon släppt en EP med egna låtar, som samtliga är fullkomligt briljanta. Netta lyckas visa att rnb kan vara popig utan att bli pop. Det gillar jag, och det hoppas jag att ni också gör!

Netta Brielle - Speechless

Lyric - Dolla Bill

Jag har ingen aning om fall det här är gruppen Lyric eller Lyric från Roxxi, men satan va bra det är!

Lyric - Dolla Bill

Surreall!!!!

Tjejen på bilden heter Surreall och är the first lady of Swisha House. Hennes mixtape Real Recognize Surreall är galet bra! Därför väljer jag nu att servera er den låt som verkligen fick mig att fastna för henne.

Surreall - I Know feat. DJ Chose

Vad säger ni? Är Chris Brown-referensen okej?

P1s bästa och sämsta jinglar

En gång i tiden hade jag och min bästa kompis planer på att starta ett coverband och bara spela P1-jinglar. Det blev tyvärr aldrig något av de planerna, vilket kanske säger sig självt. Men! P1s jinglar är ett lite speciellt kapitel som också förtjänar lite speciell uppmärksamhet. Det jag gillar med dessa jinglar är att de säger något om P1, något mycket talande. P1s jinglar har de flesta många många år på nacken, och vissa låter riktigt B. En del av dem verkligen andas 90-tal. Det gillar jag! När andra radiokanaler (inklusive P3 tyvärr) låter som ett jävla tivoli, och när TV-kanaler ständigt byter loggor och hallåor och program, så står P1 på stadiga jingelben. Jag älskar P1 mycket för att just innehållet är det viktiga, inte förpackningen. Det är ju en tydlig fördel med radio att det aldrig går att störa sig på hur ful en programledare är. Jinglarna får stå som symbol för den innehållsorienterade formen av radio. Och jag älskar ju just den formen, mest på grund av hur extremt informativ den är. För att hylla P1s jinglar så tänkte jag nu lista de bästa och de sämsta. Jag vet att vissa jinglar egentligen bara är 20 sekunder från en viss låt, men det låssas vi inte om nu, utan vi betraktar en jingel som enbart en jingel. Nu kör vi.

P1s bästa jinglar
5. Biblioteket
4. Nya Vågen
3. Ring P1
2. Filosofiska rummet
1. Godmorgon, världen! (obs! inte Public Service-jingeln, den är fruktansvärd!)

P1s sämsta jinglar
5. Kino
4. Nordegren i P1
3. Vetenskapsradion forum
2. Vetenskapsradion historia
1. Naturmorgon

I think I'll have a rap bitch for my entrée

OMG! Jag sa att jag skulle hålla mig från bloggandet ett tag, men jag måste få säga mitt om Nicki Minaj. Vilken tjej! Hon ingjuter nytt hopp om framtidens kvinnliga rappare. Mixtapet It's Barbie Bitch inleds visserligen med ett sjukt fjantigt intro där Nicki pratar om hur mycket hon inspireras av japanska små hoes med konstiga kläder. Inte okej. Men det är det enda dåliga, resten av tapet är rakt igenom sjukt jävla bra. För oss som följt Nicki ett tag så är det lite gammal skåpmat, exempelvis hennes cover på Dreams, men det gör ingenting, för allt är så fruktansvärt bra och ger en så härlig helhetsbild. Jag blir våt bara jag tänker på hennes kommande debutalbum! Angående hennes sensei, som hon själv kallar honom, är ju som bekant Lil' Wayne, och han är faktiskt det sämsta med mixtapet, om du frågar mig. Jag börjar verkligen tröttna på hans hesa brölanden. Jag älskar Weezy, missförstå mig inte, men jag tycker att han är ute på musikaliska villovägar och inte tillvaratar sin potential. På It's Barbie Bitch blir han ett tröttsamt inslag, och jag hoppas innerligt att han inte ska vara med på varenda låt på Nickis kommande platta.

Men seriöst! Om Nicki Minaj spelar sina kort rätt kan hon lätt vara det bästa som hänt kvinnlig hiphop på många många år. Våra mest lovande talanger, som Diamond och Princess har gått ner sig i ett mixtapeträsk och kommer nog aldrig komma till sin rätt igen. Rasheedas senaste skiva kom inte ens i närheten av Dat Type of Gurl och den geniala gruppen Unladylike, vars debutalbum var sjukt sjukt sjukt bra, får varken uppmärksamhet eller höga försäljningssiffror. Jag tror på Nicki!

Ni kan ladda hem It's Barbie Bitch från DatPiff.com

Ta hand om er så hörs vi i november, peace!

nä hörrni

det här går ju inte. jag tar upp mitt bloggande om cirka en månad då jag åter igen har en fast och redig internetuppkoppling. hej så länge!

Shei Atkins, jag älskar dig!

Åååh, Shei! Jag fullomligen älskar Shei Atkins, och medans jag väntar med spänning på hennes kommande album, tänkte jag ge denna fantastiska kvinna lite utrymme. Shei är från Houston och gör kristen rnb. Det är något visst med kristen rnb... Jag hade personligen en mycket djup fas då jag gick ner mig totalt i det kristna rnb-träsket och bara lyssnade på Kierra "Kiki" Sheard. Det som skiljer Shei från andra kristna rnb-bitches är att hon blandar Gud med en sjukt gangsta attityd, alltså att hon blandar det profana och det sakrala.

Här kommer några Shei Atkins-favoriter;




Hennes senaste album Girl Talk går säkerligen att få tag på på internets, hennes två tidigare album, däremot, verkar vara lite klurigare att få tag på, men i ärlighetens namn så är Girl Tal definitivt kronjuvelen i Shei Atkins diskografi.

Ps. Om du behöver en personlig tränare i Houston kan du alltid holla på Shei; Shei the fitness trainer

Album jag älskar #2

Erykah Badus Mama's Gun köpte jag någon gång på högstadiet, på röd vinyl. Jag var väldigt stolt måste jag säga. På högstadiet var vinyl jävligt coolt, på högstadiet var Erykah Badu jävligt cool. På grund av henne gjorde jag tappra försök att bära någon sorts turban, jag köpte även ett ankh-halsband som jag bar med stolthet. En kväll någon gång på högstadiet satt jag på övervåningen i min mammas hus och lyssnade på Mama's Gun, när plötsligt bygdens nazister ringde på dörren. Jag minns inte exakt vad de sa, men efter att jag slängt igen dörren kastade de flaskor på vårt hus. Jag blev skitskraj. Uppfostra aldrig barn på landet eller i innerstan, snälla rara läsare. Jag lovar, barnen blir helt crazy.

Rent musikaliskt så älskar jag Mama's Gun för att den känns mer hiphop och är mer stilmässigt varierad jämfört med Baduizm. Jag älskar att hon inte är lika flummig som på Baduizm och att hon är så fruktansvärt, nästan obehagligt ärlig. Jag, med min fallenhet för kändsisskvaller, blir ju lite till mig vid tanken på att Green Eyes handlar om André 3000. På senare år har jag inte lyssnat så mycket på Erykah Badu, trots att hon är mina tonårs stora neosoul-idol, men på jazzfestivalen i somras så insåg jag att hon fortfarande är högst relevant, och att det för evigt finns en plats i mitt hjärta för henne, med turban eller utan.

Ett par ord om P1

Jag har, som jag nämnt, bestämt mig för att lägga ner min P1-blogg för att istället blogga om P1 här. Om ni inte visste det så är P1 ett av mina största intressen. Med risk för att låta som en 40-talist; P1 är en oerhört informativ och lärorik kanal, men en stor bredd. Det enda som saknas i P1 är lite raplife, Studio Ett kom väl i och för sig nära lite raplife i våras när de sände en reportageserie om Kartellen, men det är fan inte mycket att hänga i granen. Här kommer lite P1-aktualiteter, och mina tankar om dessa;

1. Meny
Jag tillhör skaran som inte uppskattar nya Meny. Jag kan väl i och för sig inte påstå att jag gillar gamla Meny så jävla mycket heller, däremot var den tyska öländskan en fröjd att lyssna på. Henne saknar jag!

2. Louise Epstien som bisittare i Nordegren i P1
JAG ÄLSKAR LOUISE EPSTEIN, hon är lätt en av mina P1-favoriter, om jag fick som jag ville så skulle hon vara programledare för nästan alla program! Annars är ju det här med Nordegren och hans bisittare ganska intressant. Om jag har fattat rätt så är han en gammal högerman, och så omger han sig med ganska trevliga och vettiga kvinnor som då och då dissar honom och kommer med feministiska synpunkter. Jag gillart!

3. Sommar
Här kommer det; jag hatar Sommar. Ärligt talat. En mer upphypad och värdelös programserie får man leta efter länge. De flesta sommarpratare har inget vettigt att säga, är överdrivet dramatiska och spelar asdålig musik, och så anses detta vara årets radiohändelse. Snicksnack. Sommarens radiohändelse var lätt retrospektivet över Bosse Lindquist, jag föredrar honom framför Susanne Björkman vilken dag som helst.

Nu ska jag plugga.

Ps. Jag rekommenderar er att lyssna på Stil från 21 augusti, om hur skor blev stort mode. Jag är vanligtvis något septiskt inställd till Stil, men ungefär en gång på fem lyckas de klämma fram ett riktigt bra program!